Studiebesök på Ätstörningsenheten

11 år har gått sedan ätstörningsenheten slog upp sina portar för allmänheten i centrala Kalmar. Under den tiden har de räddat många liv. Från tioåringar och upp till 70 åringar. Enheten möter en krävande verklighet där den drabbade i början vägrar hjälp och tillfrisknande. Anorexi och bulimi är de vanligaste sjukdomar vi förknippar med just ätstörningar. Efter intervjun med enhetschefen får vi reda på begrepp som UNS. Detta står för; utan vidare specifikation och innebär att personen inte "kvalificeras" som anorektiker/bulimiker. Endast kraftig viktnedgång är den gemensamma nämnaren. Vidare får vi kunskap om ortorexi som breder ut sig med full styrka. Denna sjukdom innebär ett fanatiskt intresse av "hälsosam mat" och ofta i kombination av manisk träning. Att ortorexin fått sådan genomslagskraft har mycket med samhällets extrema intresse av hälsa och skönhet.
Ätstörningar är ett komplext ämne. Oftast finns det en utlösande faktor som triggar igång beteendet. Vanligt är att personen ställer för höga krav på sig själv. Hur kan man då hjälpa en drabbad vän eller anhörig? Specialisterna hävdar en direkt konfrontation av den insjuknade. Av egen instinkt har jag provat detta flertal gånger på drabbade tjejer. Tyvärr finns det gemensamma drag för denna grupp att de reagerar med ilska och förnekande vid ifrågasättande. Därför är det en allvarlig sjukdom som snabbt måste komma under behandling. För genom förnekelse kan man aldrig komma till insikt att förändra. Att ändra tankesätt är det viktigaste men samtidigt det svåraste för patienten. När svälten resulterar i hjärnskador kan ett tillfrisknande vara omöjligt. Allvarliga skador på inre organ, frätskador på tänder, hår och hy problem är vanliga symptom av den livsfarliga åkomman. Våga konfrontera, det är ett högt pris att hålla tyst!

Vuxenansvar&civilkurage

Förtal, ryktespridning, stalking och andra psykiska övergrepp. Så kan vardagen se ut för många ungdomar. Från att ha skett under skoltid och eventuellt på fritid har terrorn dessutom förflyttat sig till internet. Fallet Linnéa är inte nytt och banbrytande. Det följer den klassiska mallen för "den andra våldtäkten". Först blir någon utsatt för ett övergrepp därefter tar omgivningen parti för gärningsmannen. När offret är försvarslöst efter traumat blir det som lättast att sparka på. Tyvärr finns det ett allt för stort mörkertal bland liknande offer. Att det nu har letat sig in i den drabbades hem via nätet gör det inte bättre. Förhoppningsvis kan kanske fler vuxna uppmärksamma situationen eftersom det sker just på nätet där man kan spåra förövarna. I annat fall sker övergreppen i omklädningsrum och där ingen vuxen kan ingripa. I fallet Linnéa så spelar det ingen roll att vuxna har sett. De har hjälpt till att förstöra den sista gnutta förtroende och rättvisa för en utsatt tjej. Dessa sår kommer aldrig att läka för någon allra minst för den drabbade. Att barn och ungdomar inte ha samma konsekvenstänk som vuxna är en sak. Nu när vuxna brister så fatalt blir det skrämmande. Vilka signaler sänder inte detta ut till de andra tjejer och killar i liknande situation? En skärpning av civilkurage och vuxenansvar är ett måste!

Våga diskutera psykisk ohälsa

Detta är en debattartikel som förhoppningsvis kommer med i tidningen inom kort!

Våga diskutera psykisk ohälsa

Barn och ungdomars fysiska hälsa är relativt bra däremot är den psykiska hälsan mindre god. Skönhetsideal, prestationskrav och dålig självkänsla kan t ex leda till ätstörningar, depressioner och självmordstankar. Belastningen på barn- och ungdomspsykiatrin är hög och många får inte alltid den vård och det stöd de varit i behov av. Nya diagnoser, t ex så kallade bokstavskombinationer, har kommit till och gjort att behoven ökat. Väntetiderna till behandling har minskat efter Alliansregeringens ekonomiska satsningar på psykiatrin men mycket återstår fortfarande att göra. Vi diskuterar dessutom sällan kvaliteten i den psykiatriska vården. Det är nämligen lättare att mäta väntetider till behandling än vårdens resultat inom psykiatrin.

Det är viktigt att få rätt diagnos och behandling så snabbt som möjligt. Ju fortare insatser kan sättas in desto bättre är det för de drabbade och deras omgivning. Om inte hjälpen ges i tid kan individerna i stället få andra och kanske större problem i framtiden. Genom tidiga åtgärder kan vi göra stora vinster, både ekonomiskt men framför allt på det mänskliga planet. För att kunna upptäcka barn och ungdomar i riskzonen tidigare måste t ex samarbetet mellan kommunerna och landstinget förbättras. Vi har inte råd att någon ”ramlar mellan stolarna”. Vi måste t ex satsa mer på skolhälsovården som försämrats under senare år. Försämringen beror framför allt på att kommunerna inte prioriterat verksamheten. Förstärkningar måste göras genom fler skolsköterskor, kuratorer och psykologer ute på skolorna. Övrig skolpersonal bör också få lära sig hur man t ex upptäcker barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Ingen skillnad ska göras mellan olika personalgrupper eftersom alla är stöd och föredömen för de yngre.

Varför talas det så lite om psykiska sjukdomar? TV och tidningar skildrar ofta verksamheten på akutmottagningar och operationsavdelningar men varför talas det så lite om psykiska sjukdomar. Förmodligen beror det på att de drabbade ofta inte kan föra sin egen talan utan helt är i händerna på sin omgivning. Fortfarande är det ”finare” för politiker att tala om fysiska sjukdomar och hur man ska behandla och bota dem än att ta upp de psykiska sjukdomarna till behandling. Denna attityd måste förändras. Det är därför viktigt att vi reagerar och gör något för att förbättra situationen. Något måste göras för att hjälpa den yngre generationen, där diagnoser som tidigare varit helt okända ställs. Det gäller särskilt nu när vi riskerar att se barn och ungdomar växa upp med allt större psykiska ohälsa. Vi måste våga investera i framtiden!

När blir vi civiliserade?

Det vänder sig i magen när jag ser rubriken på aftonbladets Webb-tv. Blir lika förvånad varje gång att någon människa kan utföra sadistiska experiment. Att man tar forskningen som täckmantel är inte nytt. Jag lever kanske i en illution om att mänskligheten och empatin tar ett steg framåt varje dag. Att budorden har någon betydelse, att man inte ska gör mot andra vad man inte själv vill uppleva.
Vem vill tex. ha ett hål i magen som någon kan rota runt i? Först fick alla fria vita män rättigheter, långt därefter mörkhyade män. Kvinnor fick i modern tid mänskliga rättigheter. När får djuren rätt till trygghet?

Obs! Varnar för starka bilder.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6821516.ab

Vi måste hjälpa varandra

Som oftast när man beskriver hjälpinsatser så bli det tal om pengar. Visst har allt ett pris men det finns också smarta lösningar. Det många inte inser är att om man hjälper varandra så behöver det inte bli tal om en direkt utgift. Vi är alla bra på något, eller hur? Oavsett om du har en fysisk funktionsnedsättning eller psykisk sådan. S.k. svagheter brukar medföra att andra funktioner blir extra starka. Varför utnyttjar man inte folks naturliga resurser istället för att diskriminera individerna genom att peka på deras s.k.svagheter? Tyvärr finns det en hel del byråkrati som sätter stopp för funktionärsarbete. Varför inte slå fler flugor i en smäll och låta personer som kan hjälpa varandra göra det? Med dagens ekonomi och bristande resurser så behövs alla i samhället. Vi har för länge sedan klivit in i ett tjänstesamhälle. Vi har mer individuella arbeten och uppgifter än någonsin. Varför fortsätta sträva bakåt och låta de som lider forstätta lida? Vi kan hjälpa varandra och vi mår bra av det.

Varför politik?

Fått frågan många gånger varför jag är intresserad av politik. Den mest självklara anledningen är att jag alltid har brytt mig om min omgivning. Har sedan barnsben alltid blivit upprörd vid orättvisa och frihetsberövande. Nu när jag har blivit vuxen så räcker det inte med att bli upprörd. Att agera är enda boten mot de som trampar ner andra individer. Vad är då individer? För mig handlar det inte bara om människor utan även djur och natur. Vi måste leva i samförstånd och se konsekvenserna av den förstörelse vi gör. Jag vill vara med att vända processen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Tycker du som jag?

Min första dag på bloggen

Nu har jag äntligen skaffat en blogg där jag kan dela med mig av mina politiska intressen. Det är det bästa forumet för omgivningen att lära känna mig och mina värderingar. Finns mycket som jag skulle vilja ta itu med. Har som en del kanske vet skrivit insändare om barn som lider i det tysta. Jag kommer att fortsätta att ta striden för de som inte kan göra sig hörda. Min utgångspunkt i livet är att respektera allt liv. Jag anser att om fler hade den inställningen så skulle färre individer lida för andras egoism.
"Respektera andras frihet och ta ansvar för att alla kan uppnå frihet." S.Bergman