11 år har gått sedan ätstörningsenheten slog upp sina portar för allmänheten i centrala Kalmar. Under den tiden har de räddat många liv. Från tioåringar och upp till 70 åringar. Enheten möter en krävande verklighet där den drabbade i början vägrar hjälp och tillfrisknande. Anorexi och bulimi är de vanligaste sjukdomar vi förknippar med just ätstörningar. Efter intervjun med enhetschefen får vi reda på begrepp som UNS. Detta står för; utan vidare specifikation och innebär att personen inte "kvalificeras" som anorektiker/bulimiker. Endast kraftig viktnedgång är den gemensamma nämnaren. Vidare får vi kunskap om ortorexi som breder ut sig med full styrka. Denna sjukdom innebär ett fanatiskt intresse av "hälsosam mat" och ofta i kombination av manisk träning. Att ortorexin fått sådan genomslagskraft har mycket med samhällets extrema intresse av hälsa och skönhet.
Ätstörningar är ett komplext ämne. Oftast finns det en utlösande faktor som triggar igång beteendet. Vanligt är att personen ställer för höga krav på sig själv. Hur kan man då hjälpa en drabbad vän eller anhörig? Specialisterna hävdar en direkt konfrontation av den insjuknade. Av egen instinkt har jag provat detta flertal gånger på drabbade tjejer. Tyvärr finns det gemensamma drag för denna grupp att de reagerar med ilska och förnekande vid ifrågasättande. Därför är det en allvarlig sjukdom som snabbt måste komma under behandling. För genom förnekelse kan man aldrig komma till insikt att förändra. Att ändra tankesätt är det viktigaste men samtidigt det svåraste för patienten. När svälten resulterar i hjärnskador kan ett tillfrisknande vara omöjligt. Allvarliga skador på inre organ, frätskador på tänder, hår och hy problem är vanliga symptom av den livsfarliga åkomman. Våga konfrontera, det är ett högt pris att hålla tyst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.