Våga diskutera psykisk ohälsa

Detta är en debattartikel som förhoppningsvis kommer med i tidningen inom kort!

Våga diskutera psykisk ohälsa

Barn och ungdomars fysiska hälsa är relativt bra däremot är den psykiska hälsan mindre god. Skönhetsideal, prestationskrav och dålig självkänsla kan t ex leda till ätstörningar, depressioner och självmordstankar. Belastningen på barn- och ungdomspsykiatrin är hög och många får inte alltid den vård och det stöd de varit i behov av. Nya diagnoser, t ex så kallade bokstavskombinationer, har kommit till och gjort att behoven ökat. Väntetiderna till behandling har minskat efter Alliansregeringens ekonomiska satsningar på psykiatrin men mycket återstår fortfarande att göra. Vi diskuterar dessutom sällan kvaliteten i den psykiatriska vården. Det är nämligen lättare att mäta väntetider till behandling än vårdens resultat inom psykiatrin.

Det är viktigt att få rätt diagnos och behandling så snabbt som möjligt. Ju fortare insatser kan sättas in desto bättre är det för de drabbade och deras omgivning. Om inte hjälpen ges i tid kan individerna i stället få andra och kanske större problem i framtiden. Genom tidiga åtgärder kan vi göra stora vinster, både ekonomiskt men framför allt på det mänskliga planet. För att kunna upptäcka barn och ungdomar i riskzonen tidigare måste t ex samarbetet mellan kommunerna och landstinget förbättras. Vi har inte råd att någon ”ramlar mellan stolarna”. Vi måste t ex satsa mer på skolhälsovården som försämrats under senare år. Försämringen beror framför allt på att kommunerna inte prioriterat verksamheten. Förstärkningar måste göras genom fler skolsköterskor, kuratorer och psykologer ute på skolorna. Övrig skolpersonal bör också få lära sig hur man t ex upptäcker barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Ingen skillnad ska göras mellan olika personalgrupper eftersom alla är stöd och föredömen för de yngre.

Varför talas det så lite om psykiska sjukdomar? TV och tidningar skildrar ofta verksamheten på akutmottagningar och operationsavdelningar men varför talas det så lite om psykiska sjukdomar. Förmodligen beror det på att de drabbade ofta inte kan föra sin egen talan utan helt är i händerna på sin omgivning. Fortfarande är det ”finare” för politiker att tala om fysiska sjukdomar och hur man ska behandla och bota dem än att ta upp de psykiska sjukdomarna till behandling. Denna attityd måste förändras. Det är därför viktigt att vi reagerar och gör något för att förbättra situationen. Något måste göras för att hjälpa den yngre generationen, där diagnoser som tidigare varit helt okända ställs. Det gäller särskilt nu när vi riskerar att se barn och ungdomar växa upp med allt större psykiska ohälsa. Vi måste våga investera i framtiden!